Vilket lyft för utveckling och ekonomisk materiell tillväxt! 

En lägesbeskrivning i början av 2022 

Inte sedan 1950 talet har väl utgångsläget varit bättre för expansiv industriell utveckling än nu. Det här med omställning till ett mindre fossilberoende samhälle öppnar så många nya inkörsportar till företagsutveckling, ekonomiska investeringar och tillväxt inom alla sektorer. Klimat- och miljöproblematiken har satt sporrar på våra framtidsstövlar för de som inte vill se avigsidorna med att nu försöka nyinvestera sig ur eftertankens dilemma. Vilka avigsidor i så fall.? Är det inte bra att fasa ut kol och olja som energialstrare för vårt samhälle.? Utomordentligt, utan tvekan och håller vi oss kvar inom den nu aktuella världsräddarbilden så är det frustande gott för våra samhällen och vår kultur som den nu har byggts och utan allt för stora välfärdsuppoffringar ska fortsätta byggas. Kan vi eliminera klimatproblemen, vilket är ett globalt intresse, så kan vi fortsätta nyttja jordens resurser. För natur och miljö i stort finns inga globala bindande uppgörelser om hushållning, varsamhet, bevarande av mångfald och tanke på framtida generationer. Först till kvarn gäller överlag.  

Det är bråttom nu att i konkurrens med andra världsnationer ta för sig av jordens förråd, inte minst metaller av allehanda slag, främst järn till stål för allt byggande av tusende vindkraftverk, solkraftsparker och snabbjärnvägar. Stål också för många, många nya gruvdriftsmaskiner ovan och under jord. Natur ska röjas, berg ska sprängas till grus, borras för schakt och tunnlar. De nya entreprenörernas nya grävmaskiner, transporttruckar och skogsskördare, kräver även stål för att bli till. Inte lite heller, så stora infrastruktursatsningar, byggprojekt och inte minst nya kraftledningar som också är planerade. Allt tills vidare tyvärr, eftersom det ska gå fort, i behov av tillskott av elenergi till stor del tillkommen via nyttjande av olja, gas och kol. Atomkraften inte att förglömma som nu lobbas fram igen med stor kraft. 

Men tänk bara så oändligt många nya riktiga arbeten det kan skapas nu, även om robotisering och AI-teknik, till förmån för lönsammare produktion och utdelningsvinster tar bort många arbetstillfällen. Med fortsatt satsning på årlig tillväxt i samhällsmaskinen och inga nämnvärda försök att hitta andra mer sparsamma levnadssätt än att återvinna, cirkulera, det storskaliga överflödet, så går det tyvärr inte att förvänta sig att det drömlika scenariot att klimatproblematiken helt ska ha bemästrats till bortåt år 2050. Det är nästan barnsligt att hävda det mot bakgrund av en växande folkmängd och en global förväntad oanalyserad välfärdshöjning.  

Här kan man lite rått och cyniskt invända att för fortsatt tillväxt är situationen inte enbart negativ. Så mycket planering och arbete som ska till för byggande av skyddsvallar, murar och fördämningar samt nya ersättningsområden för såväl boende som industri som måste till för stigande vattenytor, ökenutbredning, tyfonernas skövlingar mm. Den storskaliga miljöförstöring eller naturförändringen som med tiden blir följden, kommer att bli våra kommande generationers arvedel att arbeta vidare med som den tidens tillväxtpotentialer. Som vi nu är på väg att göra, bygga om jorden för våra mänskliga allt omättligare syften så är framtidens negativa samhällsutveckling ganska förutsägbar. 

Är det ovanstående beskrivna scenario, det vi kan se framför oss i dag som ska vägleda det fortsatta arbetet mot utvecklingsmodellen, evig ekonomisk materiell tillväxt? Kanske inte helt riktigt förstås. Detta med storskaliga satsningar på, så småningom helt fossilfri energi tror vi väl ändå ska komma att lösa några av hållbarhetsproblemen. Så är det naturligtvis om man bortser från den stora miljö/naturförstörelse som följer i dess spår. Det går inte att slå sig till ro helt och glädjas åt de stigande BNP-procenten enbart? Så dumma är vi väl ändå inte? Men att skapa ekonomiskt materiell välfärd är en färskvara. Den lever av att hela tiden nya arbetstillfällen skapas. Modernitetskrav och reklam för ökad konsumtion som drivkraft för ekonomisk investeringsvilja måste allt snabbare hållas igång. En fortsatt press på klimat, natur och miljö, hur fossilfri vi än lyckas gör den är oundviklig. Aldrig får man slappna av. Hur tar vi nästa steg för att dämpa den ständiga framtidsoron? 

Låter lite uppgivet kanske, men inte så förvånansvärt mot bakgrund av att vi i snart 50 år har mumlat om livsstilsförändringar, nerväxt, omväxt mm, för en annan civilisatoriskt, robustare, lugnare, friare och levande framtid. En annan välfärd. Är det fel, bara ångestladdande, att försöka med någon sorts fortsatta medborgardialoger i politiker-, industri-, finansiärs- och börsfolksvärlden, om en förändrad civilisationsutveckling i den stilen? Nu när de materiella ekonomiska förutsättningarna är så gynnsamma i spåren av och drömmen om att skapa en fossilfri energirik elektrifieringsera på jorden? Är det som att kasta grus i maskineriet, nästan sabotage? Vem vågar och finns det någon bra vision om nerväxt, omväxt, ett lugnare tempo eller liknande att presentera för finansmarknaden? Kan man få ekonomi på något annat än evig industriell tillväxt med ökad konsumtion, naturexploatering och teknikstyrd välfärd? Går väl inte som det ser ut i dag utan bred politisk uppbackning. 

– Det vore väl bedrövligt att inte försöka ändå att ta sig ur ekonomismens flerhundraåriga slaveri, trots konsumentrollens förföriska frestelser och lugn.  

Kurt Gustafsson, snart 90 år, landskapsarkitekt och markprojektör.  
Verksam i Framtiden I Våra Händer och ROS. 
Delverksam i familjeägda landsbygdsföretaget för jord, skog, fastigheter mm.
Skribent gällande kritisk samhällsbevakning i Omställningens tid.  
Dagligt vård- och omsorgsarbete för Det rika landskapet. 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.